Det här inlägget började inte vid ett skrivbord. Det började hemma under ett samtal över en kopp kaffe där i början på mars.

En sån där stund som inte var planerad som något stort. Inget mötesrum. Inga färdiga kalkyler. Bara ett samtal som långsamt blev mer ärligt än det varit på länge. Vi pratade om framtiden. Om åren som kommer. Om pensionen. Vad vi ville göra när vi var där.

Och någonstans där, mellan kaffet som kallnade och tystnaden som följde, sa jag det högt för första gången:

• Jag vill inte gå i pension med skulder
• Jag vill gå i pension med möjligheter
• Jag vill till och med kunna åka jorden runt när jag blir pensionär

Det var där vi tog beslutet.
Inte för att vi stod inför en akut kris.
Utan för att vi insåg att vi annars riskerade att glida vidare – och vakna upp för sent.

Så nu startar vi!

Låt mig vara helt ärlig, det här är inte ett inlägg jag trodde att jag någonsin skulle skriva offentligt.

Ändå sitter jag här nu. Med ett Excel-ark som inte går att blunda för. Lite drygt 1 000 000 kronor i skuld och endast 3 000 kronor i sparande.

En viktig sak först: vi har haft det tufft i perioder men har inte ”alltid haft det tufft”

Det här är viktigt att säga!
Vi har, mätt med svenska mått, relativt höga löner jag och min partner. Vi har sällan behövt vrida och vända på varje krona i slutet av månaden. Ofta har ekonomin fungerat – på ytan. Det är också därför det här tog så lång tid att ta tag i.

För när räkningarna går att betala, när lönen räcker, när livet flyter på… då är det lätt att tro att man har kontroll. Men kontroll är inte samma sak som balans.

Vi har många sett tv-serien Skuldfällan. Människor som ofta framställs som extrema exempel. Jag har aldrig varit med där. Jag har aldrig sett behovet av det heller. Men ändå känner jag igen mig i vissa beteenden, men inte i andra.

För skulder börjar sällan med kaos.
De börjar med att livet händer. Sjukdom, studier, perioder där inkomsten sjunker men utgifterna består eller till och med ökar.

Och ovanpå det: beslut som tas snabbt, reaktivt, med en stark tro på den egna förmågan. ”Det här löser vi.” – ”Vi betalar av sen.” – ”Det här är bara tillfälligt.”

Problemet är inte viljan.
Problemet är övertro på hur snabbt och smärtfritt det ska gå.

Hur vi egentligen hamnade här?
Skulden är inte resultatet av ett enda stort misstag. Den är summan av flera kapitel i livet.

I vårt fall handlade det om:

• Perioder av sjukdom där ekonomin fick stå tillbaka
• Studier som krävde finansiering medan livet pågick parallellt.
• Lån som togs för att lösa kortsiktiga problem
• Kreditkort som användes med planen att ”ta det sen”
• Och till sist: samlingslån som gav andrum – men inte förändring

Vi visste ungefär vad vi var skyldiga.
Vi visste hur det kändes, men vi hade aldrig riktigt ställt oss frågan: ”Om inget ändras – var leder det här?”

När vi till slut satte oss ner och skrev ner allt, tillsammans, var det kanske inte brutalt men absolut kännbart. Inte för att siffrorna var chockerande var för sig. Utan för att helheten var omöjlig att bortförklara.

Detta leder till ett val, ett beslut, ja till och med ett vägskäl.

En sak som verkligen påverkade beslutet att ta tag i allt nu är de nya skattereglerna kring ränteavdrag på kreditlån. Tidigare har räntekostnader på många konsumtionlån delvis mildrats av avdraget.
Det var aldrig en lösning – men det gav en falsk trygghet.

När den möjligheten nu försvinner blir verkligheten tydligare:

• Kreditlån blir dyrare på riktigt
• Räntor går inte längre att ”räkna bort”
• Dåliga lån straffar sig snabbare

För oss blev det en tydlig signal:
Det här är inte något vi kan optimera bort längre. Ska jag vara där jag vill så måste skulderna bort.

Varför jag måste ändra något – trots att vi ”klarar oss”
Det här handlar inte om att vi inte får ihop vardagen. Det handlar om att vi inte vill bygga framtiden på skuld.

Att ha skulderna kvar tar bort möjligheten till handlingsutrymme, valfrihet och trygghet längre fram.

Våra mål
Vi satte två mål som inte är spektakulära – men avgörande:

• Jag vill vara skuldfri till april 2033
• Jag vill ha minst en miljon kronor i sparat kapital till januari 2035.

Inte för status.
Utan för att skapa möjligheter att leva.

Strategin – i korthet

• En relativt aggressiv men realistisk skuldsanering
• Tydlig prioritering mellan lån, var jag börjar och varför
• Enkel budget som håller över tid, för att minska risken att misslyckas eller tappa motivation
• Fokus på uthållighet, inte perfektion, samma motivation som punkten ovan

Och viktigast:
Full transparens. Även när det skaver.

Ekonomisk startpunkt – mars 2026

Det här är utgångspunkten.
Allt framåt mäts mot den.

Detta är tabellen för min startpunkt för mina skulder.

Månad	Total skuld	Förändring skuld
Mars 2026	1 005 676 kr	–

Detta är tabellen för min startpunkt för mitt sparande.

Månad	Totalt spårande	Förändring sparande
Mars 2026	3000	–

Vad händer härnäst?
Nästföljande inlägg kopplat till detta ämne Ekonomi/Strategi går igenom exakt hur vi tänker ta oss härifrån: strategin, prioriteringarna och reglerna vi måste följa för att inte lura oss själva igen.

Uppdatering av ekonomisk status och förändring kommer här efter den första varje månad. I maj kommer två till inlägg kring vald metod och strategi.

(Dessa två kommer jag att pinna här som länkar efter det att jag lagt upp dem.)

Lägger även idag upp månadens status rapport, dvs April 2026. Den kommer i eftermiddag/kväll.

All förändring börjar med att man vågar titta. Jag tänker att detta är en bra plats att starta så vi börjar här.